Häromdagen skrev jag det här…

… och valde att inte publicera det förrän jag var klarsynt igen. Då var jag trött, ledsen och uppgiven. Nu är jag lugn.

Gilla och ogilla nyårssummeringar

Egentligen älskar jag att summera året, att sitta och kika lite framåt och bakåt i livet. Kolla upp vad som kändes, hände och hur saker sett ut. Samtidigt finns det såklart vemod och lite ilska, rädsla och förvåning med i mixen. Det är mycket som kan hända på kort tid och allt är inte glittrande skönt.

Avskalad, naken, blottad del 3

Hur kan man lura sig själv så mycket att man faktiskt tror på det själv? Hur kan man (i detta fallet jag) gömma sig bakom något eller någon för att slippa se sina mönster eller höra sin inre stilla röst ordentligt? Enkelt – för att vi helst gör det som är enklast, bekvämast.

Avskalad, naken, blottad del 2

Anders & jag, december 2013

Det är nu fem år sedan vi var gravida, Anders och jag, och sedan fick missfall i januari. Inget jag går och tänker på direkt, men jag inser att det hänt mycket sedan dess.

 

 

Avundsglad på adventspyssel

Bild: ystad.se

Idag är den årliga julpysseldagen hemma hos min pappa och hans sambo. De samlar så många av barnbarnen som möjligt och pillemojsar en massa pynt, pepparkakshus och fikar tillsammans. En sån där lyxigt rolig dag för barnen, där de får träffa kusiner och busa utan att föräldrarna är med.

Ny dag, ny premiär!

Igår körde jag första förmiddagsprogrammet i P4 Kristianstad tillsammans med Inga-Lill Lellky och det var både nervöst, kul och utmanande.

Allt väl

Vi har det grymt skönt i Nessebar i Bulgarien, Anders och jag. Lite promenadutflykter, snorkling, bad, God mat och härliga samtal.

Torkande tårar och solvarma känslor

Stolta, tacksamma och varma. Anders och jag lyssnade själva på poddprogrammet om barnlöshet efter frukost på Bed & Breakfast på skånska sydkusten igår. Tårarna rann, stilla och sakta, stundtals hulkande kraftigt. Vägen tillbaka finns inte – bara framåt. ”Det är ett bra sätt att färdas”, säger Anders.

Ska vi inte ringa någon?

”2009 – Hemma på vardagsrumsgolvet ligger jag, i Childs Pose som på yogan, för att minska krampkänningarna och slippa har så förbenat ont. Det är nytt för Anders att jag vrider mig av smärta, att jag inte kan resa mig upp, att jag bara gråter och kvider, nästan är yr i huvudet.

– Ska vi inte ringa någon? frågar han.”

Början till missfall

”2009 – Några dagar in på nyåret fick jag blödningar. Jag hade haft lite blodstänk tidigare, men inget mycket. Vi hade läst att lite blod är ok, det tyder på att något växer eller håller på att fästa i livmodern. Lite orolig hade jag väl varit, men eftersom det aldrig blev något mer så var det lugnt.

Nu började det komma mer blod. Det höll i sig, och jag började oroa mig. Berättade för Anders och vi bestämde oss för att det inte var något att oroa sig för men blödningen fortsatte och det kändes alltmer olustigt.”