Arkiv | Citat RSS feed for this section

Och upp kommer…

6 Okt

‘… tankar om utanförskap, att missa, att inte ha allt jag vill, att ”kanske borde jag ändå…” och en väldig massa annat konstigt som känns som tankar och känslor från 90-talet typ. Alltså gammalt groll, eller gammal interndialog.

Framförallt någon slags tvångstanke om att jag inte kan släppa, att jag inte får lov att låta det förändras, att jag ska hålla fast vid någon eller något – för annars… ja vaddå? Vad skulle hända om jag lät det vara som det är och låter saker ske? Att släppa taget, låta vacuum vara ett tag och sedan kanske fyllas igen av något, någon, inget.
image

Och tack för att jag ser det, tack för att jag får chansen att öva, tack för att jag kan märka hur jag vuxit ifrån mestadelen av det där, och att de ändå kommer fram ibland så jag kan se dem och lära mig, se och förstå eller i alla fall acceptera att det dyker upp emellanåt. Det är ok det med.

Jag har ju bett om äkta sanning, äkta ärlighet och att få lov att känna, verkligen känna, vad som pågår. Jotack, här kommer det svar på den önskan.

Alltså, att känna, det är för mig så tydligt nu hur gärna jag vill veta och känna det som verkligen är. Som att

Jösses så många känslor och tankar om att vara utanför, att missa, att inte delta som kommer upp. Och här är jag. Utanför, borta från sammanhanget, icke närvarande.’

Skrivet söndagen 14 september, i min ensamhet och sårbarhet. I min äkthet och i insikten om att jag är ok även när jag väljer/är/hamnar/missar ett sammanhang.

Annonser

Katten på råttan… eller laserpekaren

18 Sep

Läste David Anderssons blogginlägg imorse och gillar det han skriver om liknelsen mellan hur frustrerad hans katt blev av att jaga en laserprick den aldrig lyckades fånga och människors frustration och olycka över att inte nå mål.

Vi jagar någonting som inte finns. Visst kan vi sätta igång med projekt som vi är inspirerade av att göra. Men när vi tillskriver kvaliteter såsom lycka, välmående eller självkänsla av att uppnå ett mål så lurar vi oss själva. På samma sätt som att laserpricken inte kommer ta en fysisk form för Lo att fånga i sina tassar kan vi jaga ihjäl oss efter ett välmående som inte finns i den yttre världen.

Här kan du läsa hela inlägget på Davids blogg.

David Andersson

David och jag pratades vid första gången i februari i år, och har därefter träffats irl i Stockholm en gång. Hans sköna, lugna funderingar och lyssnande är superhäftigt att vara ikring och jag gillar hans approach till livet. Det är som en spännande upptäcktsresa på något vis.

I måndags la han ut en video om rasism och separation som väcker intressanta tankar och vidgar min vilja att visa hjärta istället för oro och rädsla i världen.

Tänk om livet är enklare…

7 Sep
image

Lövtunnel

Tänk om livet är enklare än jag tror.
Att jag är kärlek.
Att jag är fri att vara vem jag vill.
Att jag har skapat den världen som omger mig.
Att jag går omkring i frukterna av mitt eget skapande.
Tänk om det är sant att det inte finns något att ångra, inget att frukta, inget att oroa sig över. 
Tänk om jag är och får precis det jag vill. 
Tänk om den yttre verkligheten bara är en spegling av den inre.
Tänk om livet är ett mirakel.

Det är meditationen för dagen, kanske veckan, kanske livet.
Jag är ett mirakel. Du med. 

– Charlotte Rudenstam –

Texten inspirerar och väcker något i mig. Något som svarar upp. Tack Charlotte för att du delar dina insikter, tankar och funderingar med världen. Det berikar.

Tipsar om The JoyRide Malmö

3 Aug

Om en vecka, nästa söndag, kommer festivalen The JoyRide Malmö – Love in action att gå av stapeln i Malmö. Festivalen har varit omskriven och omtalad senaste veckorna, av anledningar som är nästintill skrattretande. Alltså på riktigt.

Festivalen är en kärleksfestival, med teman som är tänkta att hjälpa oss deltagare till mer kärlek i våra liv. Och det finns sessioner med teman som att njuta mer av sex, att hitta mer hem i sin kropp (som i förlängningen kan leda till bättre sexliv). Mest handlar sessionerna om andning, dans, lyssna inåt, att säga ja och nej, att helt enkelt bli en helare människa.

Rädsla fran vissa människor har gjort att festivalen har blivit ett ”hot” och därfor bröts det initiala hyreskontraktet. Att det händer tre veckor innan en sådan har festival ska börja är minst sagt tufft för arrangörerna att lösa. Därför är det så oerhört coolt att Charlotte och Alexander som står bakom festivalen nu erbjuder en något kortare, mer komprimerad variant i Malmö. Och att det fortfarande tillkommer nya workshopledare som lockar mitt intresse ännu mer.

För jag ska vara där. Har varit anmäld som volontär sedan i våras och är spänd och nyfiken på allt ifrån frigörande andning till dans och energier i kroppen. Resan för mig personligen, när det gäller kroppen och att hitta hem, har kommit en lång bit på väg senaste åren. Mycket tack vare Charlotte Rudenstams arbete och kurser samt personlig coaching jag gått med henne.

Första dagen på festivalen, 10 augusti, är en dag som är öppen för alla för 650 kronor. Att få chansen att närma sig de här frågorna och kika lite mer på vad det faktiskt handlar om till det priset är en god investering enligt mig.

Läs mer om introdagen på The JoyRide Malmö här.

Mitt favoritcitat från allt ståhej inför festivalen handlar om rädsla… Något som ofta får oss att agera eller reagera innan något ens hänt. Tack Charlotte och Alexander för att ni fortsatt även då blåsten viner hårt kring er. Grymt jobbat!

– Det är ödets ironi att det just är människors rädsla som gjort att de politiska beslutsfattarna i Malmö stad valt att annullera kontraktet, säger Alexander Rudenstam. Inget har skett på platsen, utan allt handlar om tankar och idéer om vad som eventuellt skulle kunna hända.

Nästa helg blir det alltså ändå en festival, i Malmö, i kärlekens tecken.

Tack

8 Jul

Tack för att jag får möjlighet att vara här, att jag får chansen att lista ut lite saker i livet, att jag får möjligheten att vara som jag är så många stunder och sekunder. Tack för att du och jag kan stiga framåt tillsammans i livet, som hand i hand på en somrig skogsstig, sida vid sida, ibland leder du och ibland leder jag. Ofta går vi tillsammans, bredvid, jämte.

Det spelar inte någon större roll vem som går först eller vem som kommer efter, det är tillsammans som är grejen, att vi är där, då i just nuet båda två. I livet.

Somrigt och skönt, spännande och underbart. Du och jag. Jag och du. Vem är jag närmast? Mig själv såklart. Alltid. Men andra är så superdupermegajätteviktiga också. För vi människor hör ihop och behövs av varandra, för varandra, tillsammans och ihop.

Se mer om de tankarna på Helenas blogg idag, hon är fantastisk!

Människan är en social varelse, och vi är inte skapta för att klara oss själva. Vi behöver varandra för att må bra. Vi gör varandra bra helt enkelt, som Pia Sundhage säger. Det betyder inte att du behöver släppa in alla i ditt inre. Inte alls. Men någon.

Skeende i varande

21 Jun

Saker sker. Hela tiden. Livet är i oss. Hela tiden. Men vem vi är och vad vi tänker/tror om sådant som händer kan skifta, det kan ändras utmed vägen och framförallt ändras vi tack vare sådant som händer och som visar oss vägen, som lär oss nya läxor, som utmanar och bereder oss för kommande utmaningar.

 

Behind the scenes, Chasing Mavericks

Bild ur Chasing Mavericks

 

Sitter stunder och läser ånyo en bok som för några år sedan satte saker på plats för mig. En Robin Sharmabok som inte översatts till svenska ännu, tror jag. ”The saint, the surfer and the CEO” heter den och för på tal sanningar i livet på ett sätt och i ett tempo som är imponerande och oerhört tydligt. Jag älskar Sharmas böcker just därför, att han tydligt och enkelt förklarar så att många av oss förstår.

”If you don’t accept the learning that the experience represents, let’s say because you blame the other person involved for whatever transpired, and fail to see the point of wisdom that you were destined to learn, the circumstance will continue to repeat or recycle in your life until you finally get it. And the more you miss the lessons being presented, the more painful each event that carries them to you becomes until a time eventually comes when you’re suffering so much that your only option is to get it.”

 

Har du liksom jag upplevt att jobbiga personer, situationer eller ”livsläxor” dyker upp gång efter annan, och liksom blir större och värre för varje gång? Känner starkt igen mig och andra i texten ovan. Väljer vi att ignorera eller inte ta till oss det som är möjligheter att lära oss eller välja ny väg så tycks samma lektion poppa upp igen och igen tills vi väljer att göra något annorlunda eller möta det som känns jobbigt.

Så har det varit med alltifrån kontakter med andra människor till fysiska åkommor för mig. När jag slarvar eller struntar i att bemöta, lyssna in, känna efter eller helt enkelt göra det som är obekvämt eller okänt så tycks den grejen/utmaningen återvinnas igen och igen tills jag gör annorlunda.

Därför ska jag nu gå ut och röra på mig och låta bli att sitta stilla för länge med datorn!

Gör en skön midsommardag, vadän du gör.

// Wivan

Den viktigaste levnadsregeln

17 Jun
image

På gågatan i Lund

Sitter bredvid en kostymklädd man på en bänk i Lund. Han pratar i mobilen och jag sitter och skickar sms.

Ett gäng ungdomar dyker upp och de har små lappar i händerna. Jag som tidigare sett ett gäng konfirmander utanför domkyrkan misstänker att de nu är ute för att göra en uppgift på stan.

Mycket riktigt, en tjej siktar in sig på mannen:
”Får jag ställa en fråga?”

Mannen säger ja, och tjejen fortsätter:

”Vilken tycker du är den viktigaste levnadsregeln?”

Mannen stilla, skrattar lite och säger att det inte var någon lätt fråga. Han funderar lite till.

”Jo, det här har en klok vän lärt mig: Du ska leva ditt liv så att du blir vän med döden.”

Tjejen tackar och springer efter kompisarna.