Arkiv | Hälsa RSS feed for this section

Tomt, vacuum, äkthet

7 Okt

‘What do you love?’

– Light.

‘What do you love?’

– Light.

‘What do you love?’

– Life.

Frågan ställs gång på gång av min övninvspartner på en workshop. Korta, enkla svar utan huvudets inkoppling, bara rent spontant svarar jag. Och svaren förvånar.

‘What is in the way of your love?’

Igen, svar som dunkar mig med storhet som att få en järnplåt i ansiktet. Ingenting. Jag är tyst, det kommer ingenting. Alltså, ingenting.
Min partner ställer frågan igen, neutralt och nyfiket, öppen för vad som ska komma.

‘What is in the way of your love?’

-Void.

‘What is in the way of your love?’

– Space.

Det som jag plötsligt såg, kände, hörde både förvånade och överraskade. Jag har inga hinder för min kärlek – både den jag får och ger kan flöda fritt, välkommen in och ut. Det är helt öppet. I alla fall i stunden. Det är helt tomt. Inga rädslor, tankar, historier eller teorier. Bara öppet.

Storhet. Och efter workshopen har jag ont i magen, mår nästan illa – det är som att jag rent fysiskt har ett hål i magen. Det är obekvämt och ändå är jag lugn. Tillåter mig vila, tillit, vara kvar i mitt eget och våga känna, våga se. Vartefter så ”vandrar” tomhetshålet uppåt i bröstet, sakta. Och hålet minskar, tonas långsamt ut när jag vågar vara i stunden, i kroppen och acceptera att det just nu är såhär. Min upplevelse är att hålet, tomheten i kroppen, fysiskt symboliserar den tomhet eller öppenhet jag nyligen upplevt i sinnet kring vad som står i vägen för min kärlek.

Wow. Tack. Äntligen på nåt vis. Det är vad det är och ordet för dagen är expansion. Expansion, jag välkomnar dig. Välkomnar det som kommer och det som går. Välkomnar.

Annonser

Och upp kommer…

6 Okt

‘… tankar om utanförskap, att missa, att inte ha allt jag vill, att ”kanske borde jag ändå…” och en väldig massa annat konstigt som känns som tankar och känslor från 90-talet typ. Alltså gammalt groll, eller gammal interndialog.

Framförallt någon slags tvångstanke om att jag inte kan släppa, att jag inte får lov att låta det förändras, att jag ska hålla fast vid någon eller något – för annars… ja vaddå? Vad skulle hända om jag lät det vara som det är och låter saker ske? Att släppa taget, låta vacuum vara ett tag och sedan kanske fyllas igen av något, någon, inget.
image

Och tack för att jag ser det, tack för att jag får chansen att öva, tack för att jag kan märka hur jag vuxit ifrån mestadelen av det där, och att de ändå kommer fram ibland så jag kan se dem och lära mig, se och förstå eller i alla fall acceptera att det dyker upp emellanåt. Det är ok det med.

Jag har ju bett om äkta sanning, äkta ärlighet och att få lov att känna, verkligen känna, vad som pågår. Jotack, här kommer det svar på den önskan.

Alltså, att känna, det är för mig så tydligt nu hur gärna jag vill veta och känna det som verkligen är. Som att

Jösses så många känslor och tankar om att vara utanför, att missa, att inte delta som kommer upp. Och här är jag. Utanför, borta från sammanhanget, icke närvarande.’

Skrivet söndagen 14 september, i min ensamhet och sårbarhet. I min äkthet och i insikten om att jag är ok även när jag väljer/är/hamnar/missar ett sammanhang.

Gammalt på repeat. Eller?

6 Okt

Lördagen 13 september då något nytt, stort landade i mig. Då jag skrev tre utkast som aldrig publicerades då, för att jag behövde landa i dem. Det har jag delvis gjort och framförallt vill jag idag påminna mig själv om dessa sanningar. Varsågod!
‘Trodde att ett gammalt tankespår kanske hakat upp sig och gick på repeat i huvudet. Sen ser jag att det också är en gammal tanke, att det gamla ”sitter fast”.

För nu överraskar jag mig själv och inser att det inte alls är något gammalt utan snarare något helt nytt men att jag liksom försöker falla in i det gamla för att känna igen mig och kunna relatera.

Ha! Allt är nytt och allt gammalt är gammalt.
Det är nu som är nu.

Kom själv på att jag faktiskt låtit bli att gå igång och tänka en massa imorse. Istället så bara visste jag hur jag ville ha det och göra med min dag. Fast det fattade jag flera timmar senare! Just då så var jag bara. Helt enkelt var mig själv, mitt innersta, mitt väsen.

Ha!
image

Och på cykeln till byn så kom tanken: ”Så jag har trott att jag behöver dem.”.

Den upprepar sig och växlar mellan att vara en fråga och ett påstående.

”Okej, så jag har trott att jag behöver dem?”

Det är ett mönster jag sett hos mig själv, och som jag för en stund nästan försökte gå in i, fast att jag är förbi det. För det nya är så ovant att jag inte känner igen mig. Inte vet riktigt hur jag ska förhålla mig. Till det självklara, till mitt nya, till insikten att jag inte längre tror att jag behöver dem, till vetskapen att jag kan vilja ha dem där, men behöver dem gör jag faktiskt inte längre.

Det är större än så. Det är gigantisk stort i min värld. Att insikten kommit som säger att jag är ok även om ingen bekräftar mig utifrån, även om jag väljer att vara utanför ett sammanhang så är jag ok, även om det är trevligt/skönt/härligt och kul så behöver jag inte längre den där bekräftelsen.

Oj. Vem är jag då? Vem är jag nu?’

Förvånad ursäkt och en vändning

25 Sep
image

Snabb i tolkningen av andras miner

Sprang på en bekant på Malmö C denna morgon, vi går genom stationsbyggnaden och pratar, jag skrattar till ganska högt och möts av en blick från en kvinna som vänder sig om.
Min spontana reaktion är att jag lite surt ber om ursäkt högt, liksom för att markera att jag såg den där blicken som jag tolkade som sur.

Vad som verkligen förvånade mig var hennes respons:
– Nej, nej, jag blev bara förvånad, det lät så härligt! Det är så ovanligt att folk skrattar sådär, de flesta är så sura.

Vi går vidare, småpratar och skrattar alla tre. Jag konstaterar att livet är för kort för att gå runt och sura, att det är härligt att skratta. Hon håller med.

image

Malmö C en ovanlig torsdag

Visst var jag snabb i mitt dömande av situationen och av hennes min. Visst bedömde jag det hela på autopilot och blev lite förnärmad och reagerade med taggarna utåt då jag upplevde att jag fick kritik för att jag skrattade högt när de flesta runt omkring går runt och icke-skrattar. Visst är det härligt när autopiloten får sig en käftsmäll ibland! (i mitt fall ganska ofta!)

Utvärdering: menskopp och nagellack

16 Sep

Har tidigare i sommar lovat att utvärdera eller berätta lite mer efter att ha testat två för mig nya produkter. Dels menskoppen som jag skrev om i mitt inlägg om mens i slutet på maj.

Dels det ”ekologiska” eller i alla fall giftfria nagellacket.

Vi börjar med det roligaste. Menskoppen.

Bild: morotsliv.com

Bild: morotsliv.com

 

Köpte en liten lila Fleurcup från menskoppen.se. Den är tillverkad i medicinskt silikon (visste inte ens att det fanns ett material som heter så!) och den har funkat bra för mig de månader jag haft den. Lite nya handgrepp och en viss invänjningstid men nu funkar det väldigt bra. Jag har använt den vid alltifrån bad och simning, cykling, löpning och när jag rört mig på andra vis. (även när jag suttit still, men det är inte samma utmaning).

Eftersom någon undrat hur det funkar så kan jag kort förklara såhär: menskoppen förs in med ett speciellt handgrepp, sitter inte lika långt in som en tampong. Själva koppen samlar upp blodet och sedan tar man ut den efter ett antal timmar, tömmer, sköljer av och för in igen.

När jag mailade lite fram och tillbaka med menskoppen.se blev jag oerhört väl bemött. De svarar på frågor, erbjuder hjälp att välja storlek utifrån personliga frågor och vill verkligen att det ska funka för varje individ.
Jag har valt att ha binda på natten, kanske jag övergår till att enbart använda koppen så småningom. Det här känns så mycket fräschare än exempelvis tampong och är renare och luktar mindre än bindor. Så, vill du ha fler röda detaljer får du maila mig 🙂

Rosa naglar i giftfritt

Nu till det mindre sexiga men minst lika färgglada ämnet nagellack.

Testade i början av sommaren ett giftfritt nagellack från Une som jag köpt på Åhléns tillsammans med ett matchande läppglans. Vanliga nagellack klarar jag inte att använda längre, mina naglar totalförstörs och det tog ungefär ett halvår att få tillbaka lite styrka och hållbarhet i dem efter senaste försöket.

Nagellack och lipgloss från Une

Så det var kul att detta skiljer sig från de traditionella och helt enkelt tycks snällare mot naglarna.

Och i sommar köpte jag ytterligare ett, ett fint rosa från tyska Benecos. Det matchar till och med mina rosa byxor!

wpid-wp-1409560780063.jpeg

Också detta har funkat fint att ha på mina känsliga naglar, och båda lacken sitter relativt bra. Med två brukar de sitta snyggt ca 5-7 dagar, lite beroende på hur försiktig jag är med vatten, trädgårdsjobb osv.

Men, vad är det här?

11 Sep

Alltså, det mänskliga sinnet. Eller tankarnas spratt med oss. Dagligen, ofta, otroligt ofta.
Såhär: jag har haft en administrativt utmanande vecka med mycket siffror, banklånsprat, procentsater, telefonsamtal och väldigt mycket tänk. Kroppen kom i andra eller tredje hand och lite av flowet i livslusten och energin har dämpats. Skrev till en vän igår att det är för lite mys och kramar.

image

Mötesbild

Konstaterade också när Anders frågade om mina planer för helgen, att jag ”skulle haft en kram-och-myskompis att bjuda hit”. Anders ska vara bortrest några dagar och det är tomt utan hans kramar och närhet.

Så öppnar sig möjligheten att delta i några olika evenemang i helgen där kramar, beröring och närvaroövningar är del av innehållet. Och när jag funderar eller känner efter så vill jag helst av allt vara hemma! Hur går det ihop? Alltså, logik = noll.

image

Egen morgon med fotbad i hink

När jag skriver det så slås jag av tanken ‘vem sa att livet, eller vi människor, ska vara logiska?’. Nä, just det. Jag får lov att vara dubbel i mitt önskande och i mina tankar, jag får lov att vilja ha närhet och samtidigt egen tid i lugn och ro. Jag får lov att älska att umgås och samtidigt älska att vara själv. Jag får lov.

Vilka möjligheter öppnar jag upp för när jag tillåter mig att vara och tänka precis som jag vill, precis som jag är, just precis nu? Oändliga. Oändliga. Oändliga.

Ger mig själv tillåtelse. Tillåtelse. Tillåter. Tillåter.

En ängels röst

1 Sep

The voice of your wisdom always speaks with an angel’s voice.

– Michael Neill –

En helg i tillit, lugn, stillhet, närvaro, acceptans och värdefulla nya insikter och gamla påminnelser som behövs lite då och då. Skönt har det varit i alla fall. Har mest suttit i stillhet och lyssnat, varit, låtit sinnet vila och bara tagit in några sköna röster som berättat, delat av sina historier och berättelser, förklarat hur de ser livet och våra reaktioner på sådant som händer oss.

image

Rudi och Jenny Kennard heter paret från England som varit i Malmö i helgen och delat med sig av sin visdom, förståelse och kunskap. Själv har jag varit där med min mamma och i rummet har också ett gäng av mina vänner, bekanta, coacher och inspiratörer funnits.

image

Nästa helg håller de en workshop i Stockholm för den som är nyfiken och öppen för att lyssna bakom orden, höra lite nya sätt att se hur livet fungerar eller i alla fall fundera över om vår upplevelse av livet alltid är den enda sanningen (!?) och kanske förstå något nytt om oss själva. Hur som helst finns all möjlighet i världen att träffa andra trevliga människor och höra om livsberättelser och upptäckter.

Det är svårt att sätta ord och förklara  vad som händer under en helg som den jag varit på med Rudi och Jenny. För det händer liksom inte så mycket, och ändå massor. De har suttit och pratat, lite av oss deltagare har delat funderingar, frågor eller insikter med resten av gruppen. Vi har haft långa sköna fikapauser med samtal eller stunder av stillhet, slumrat till lite under sessionerna och njutit av nuet.

image

Själv har jag kramats massor, massor, med goa sköna människor på plats. Närhet är en viktig bit i mitt liv och njutningen av en skön lång kram är verkligen härlig! Så när vi ses såhär och många går ner i varv så är det också lättare att mötas i nuet. Närvarande.

Och så har jag fått förståelse för en del bitar av mig själv, lite mer syn på ett gammalt beteendemönster, insikter om varifrån de kan komma, och tillit i att jag är ok som jag är oavsett vad som händer eller hur det ser ut i mig eller runtomkring.

image

Det var extra fint att få dela en sådan här helg och upplevelse med min mamma, vi är på spännande livsresor båda två och jag kan tro att vi läker lite extra ihop, och fint att också våga se varandra på de nya platser i livet vi nu befinner oss. Sen skiftar det snabbt – allt växer, förändras, vänds om och förflyttas hela tiden så vi kan ju bara veta vad som är nu liksom.

Så, njut i dagen och sköt om dig. Kom ihåg att den inre, sanna rösten som pratar med dig ‘talar med en ängels röst’. Det är lätt att vi tar för givet att det är kritiken, den där hårda äckliga rösten eller stränga magistern i huvudet som är sann. Enligt Michael Neill är det alltså ängelsrösten som vi ska lyssna till, den guidar oss rätt.

För dig som är nyfiken att veta mer finns en schysst videosajt med massor av göttigt material som Rudi och Jenny samlat in och delar med sig av gratis: http://www.threeprinciplesmovies.com/