Familjer på äventyr

Nybörjarna: Elin, Marcus och deras tre barn i Indonesien. Bild: SVT

Har du sett SVT’s nya serie, Familjer på Äventyr? Vi kollade på första avsnittet nu i helgen och gillar det jättemycket. Fick tipset av en god vän, som tycker att vi ska ansöka till nästa säsong 🙂 Kanske vi gör!

Fast, eftersom vi inte har några barn får vi väl vara med i serien ‘Par på äventyr’ – även om det låter som att det kan innehålla långt mycket mer än bara äventryliga resor! Vem vet 😉

Hur som helst, programmet med de svenska familjerna som är i olika skeden av sin utlandsvistelse, speglar mycket av det vi hittills gått igenom liksom tankar och funderingar också vi haft och har. Kul att det får plats i TV och kul att höra om andra som är likasinnade såklart.

Gör en bra dag! Kram, Wivan

Gästbloggar hos Skolvåren och Charlotte

Eeeeeh, hej! Ja, det är ju liksom så att jag bloggar på min och Anders gemensamma blogg, www.anwisa.wordpress.com numera och här har det varit väldigt snålt ända sedan i november.

Jag i hagen med en av islandhästarna på vårt nuvarande husvaktsuppdrag

Har inte riktigt bestämt hur det ska bli med den här sajten framöver och låter det få vara som det är just nu. Något som är väldigt roligt är att vi har ganska många nya läsare på den engelskspråkiga bloggen, och så har jag gästbloggat på två andra svenska bloggar senaste veckorna!

Gryning över Pyreneerna i Frankrike

Dels har jag skrivit på Charlotte Rudenstams sajt om min upplevelse av att vara i kvinnosammanhang när jag besökte ett hamam i Istanbul för två veckor sedan.

Dels har jag skrivit om mod och visioner för Skolvårens räkning, inför #afkUmeå i slutet av veckan.

Läs gärna, och känner du för att följa oss och vår resa genom livet och världen så häng på via länken i början av inlägget. Jag finns även på Instagram som @wivansandberg.

Ko med utsikt

Vi hörs säkert snart igen! Känns som det 🙂

// Wivan-Kristina

Senaste nytt…

… finns numera på vår engelska blogg, Live fully today. De senaste dagarna har vi bland annat bloggat om vikten av att vila och ta igen sig, om kärleken vi alla har i oss och omkring oss alltid. Vi har också lagt ut en hel del bilder från vår resa ner till södra Frankrike och de första dagarna här.

Jordgubbe plockad 7 november 2014

Tomt, vacuum, äkthet

‘What do you love?’

– Light.

‘What do you love?’

– Light.

‘What do you love?’

– Life.

Frågan ställs gång på gång av min övninvspartner på en workshop. Korta, enkla svar utan huvudets inkoppling, bara rent spontant svarar jag. Och svaren förvånar.

‘What is in the way of your love?’

Igen, svar som dunkar mig med storhet som att få en järnplåt i ansiktet. Ingenting. Jag är tyst, det kommer ingenting. Alltså, ingenting.
Min partner ställer frågan igen, neutralt och nyfiket, öppen för vad som ska komma.

‘What is in the way of your love?’

-Void.

‘What is in the way of your love?’

– Space.

Det som jag plötsligt såg, kände, hörde både förvånade och överraskade. Jag har inga hinder för min kärlek – både den jag får och ger kan flöda fritt, välkommen in och ut. Det är helt öppet. I alla fall i stunden. Det är helt tomt. Inga rädslor, tankar, historier eller teorier. Bara öppet.

Storhet. Och efter workshopen har jag ont i magen, mår nästan illa – det är som att jag rent fysiskt har ett hål i magen. Det är obekvämt och ändå är jag lugn. Tillåter mig vila, tillit, vara kvar i mitt eget och våga känna, våga se. Vartefter så ”vandrar” tomhetshålet uppåt i bröstet, sakta. Och hålet minskar, tonas långsamt ut när jag vågar vara i stunden, i kroppen och acceptera att det just nu är såhär. Min upplevelse är att hålet, tomheten i kroppen, fysiskt symboliserar den tomhet eller öppenhet jag nyligen upplevt i sinnet kring vad som står i vägen för min kärlek.

Wow. Tack. Äntligen på nåt vis. Det är vad det är och ordet för dagen är expansion. Expansion, jag välkomnar dig. Välkomnar det som kommer och det som går. Välkomnar.

Katten på råttan… eller laserpekaren

Läste David Anderssons blogginlägg imorse och gillar det han skriver om liknelsen mellan hur frustrerad hans katt blev av att jaga en laserprick den aldrig lyckades fånga och människors frustration och olycka över att inte nå mål.

Vi jagar någonting som inte finns. Visst kan vi sätta igång med projekt som vi är inspirerade av att göra. Men när vi tillskriver kvaliteter såsom lycka, välmående eller självkänsla av att uppnå ett mål så lurar vi oss själva. På samma sätt som att laserpricken inte kommer ta en fysisk form för Lo att fånga i sina tassar kan vi jaga ihjäl oss efter ett välmående som inte finns i den yttre världen.

Här kan du läsa hela inlägget på Davids blogg.

David och jag pratades vid första gången i februari i år, och har därefter träffats irl i Stockholm en gång. Hans sköna, lugna funderingar och lyssnande är superhäftigt att vara ikring och jag gillar hans approach till livet. Det är som en spännande upptäcktsresa på något vis.

I måndags la han ut en video om rasism och separation som väcker intressanta tankar och vidgar min vilja att visa hjärta istället för oro och rädsla i världen.

Utvärdering: menskopp och nagellack

Har tidigare i sommar lovat att utvärdera eller berätta lite mer efter att ha testat två för mig nya produkter. Dels menskoppen som jag skrev om i mitt inlägg om mens i slutet på maj.

Dels det ”ekologiska” eller i alla fall giftfria nagellacket.

Vi börjar med det roligaste. Menskoppen.

Bild: morotsliv.com

 

Köpte en liten lila Fleurcup från menskoppen.se. Den är tillverkad i medicinskt silikon (visste inte ens att det fanns ett material som heter så!) och den har funkat bra för mig de månader jag haft den. Lite nya handgrepp och en viss invänjningstid men nu funkar det väldigt bra. Jag har använt den vid alltifrån bad och simning, cykling, löpning och när jag rört mig på andra vis. (även när jag suttit still, men det är inte samma utmaning).

Eftersom någon undrat hur det funkar så kan jag kort förklara såhär: menskoppen förs in med ett speciellt handgrepp, sitter inte lika långt in som en tampong. Själva koppen samlar upp blodet och sedan tar man ut den efter ett antal timmar, tömmer, sköljer av och för in igen.

När jag mailade lite fram och tillbaka med menskoppen.se blev jag oerhört väl bemött. De svarar på frågor, erbjuder hjälp att välja storlek utifrån personliga frågor och vill verkligen att det ska funka för varje individ.
Jag har valt att ha binda på natten, kanske jag övergår till att enbart använda koppen så småningom. Det här känns så mycket fräschare än exempelvis tampong och är renare och luktar mindre än bindor. Så, vill du ha fler röda detaljer får du maila mig 🙂

Nu till det mindre sexiga men minst lika färgglada ämnet nagellack.

Testade i början av sommaren ett giftfritt nagellack från Une som jag köpt på Åhléns tillsammans med ett matchande läppglans. Vanliga nagellack klarar jag inte att använda längre, mina naglar totalförstörs och det tog ungefär ett halvår att få tillbaka lite styrka och hållbarhet i dem efter senaste försöket.

Så det var kul att detta skiljer sig från de traditionella och helt enkelt tycks snällare mot naglarna.

Och i sommar köpte jag ytterligare ett, ett fint rosa från tyska Benecos. Det matchar till och med mina rosa byxor!

Också detta har funkat fint att ha på mina känsliga naglar, och båda lacken sitter relativt bra. Med två brukar de sitta snyggt ca 5-7 dagar, lite beroende på hur försiktig jag är med vatten, trädgårdsjobb osv.

Premiär! Vår nya blogg

Äntligen är vi ”redo” att lansera vår nya gemensamma blogg, där både jag och Anders kommer att skriva om den resa vi gör i livet. Om att bestämma sig, känna inspirationen komma, följa visionen och drömmen, satsa stort och verkligen våga designa om sitt liv efter det som känns äkta och sant.

På resa genom livet

Vår resa mot framtiden, mot och i Spanien, kommer vi att dela med oss av. Vi skriver på engelska då vi tror att många fler än bara svensktalande personer vill låta sig inspireras och fånga upp ett och annat tips, kanske få sig ett gott skratt då och då, våga gå sin egen väg och slippa känna sig helt ensam.

Dela gärna länken med andra du tror är intresserade eller som vill följa en vardagsberättelse med ett stundtals djupare innehåll.

www.anwisa.wordpress.com

Så kika gärna in, vi har lagt ut några inlägg redan tidigare och nu är första gången vi delar med oss av länken till fler än bara varandra. Några kommentarer, synpunkter, idéer eller önskemål? Skriv gärna på bloggen eller maila/skicka ett meddelande.

Vi ses online! // Wivan

Koppla av. Del 3

Återkommer till tankarna och upptäckterna kring vad som lockar fram avkoppling och möjlighet till vila eller mindre stress. Det handlar på inga vis om att göra en massa saker eller sätta upp stora scheman över aktiviteter/önskningar eller vad det nu är. Snarare är det en upptäcktsresa, en chans att lyssna efter vad den inre sanna rösten säger (strunta i den inre kritikern som mest dissar och kritiserar) och att finna dina egna nycklar för hur du hittar hem, kan vila, njuta och leva lugnt och avkopplad.

* Njut! Ett utomordentligt råd jag fick av min TCM-läkare tidigt i somras när jag frågade honom vad hans råd till mig var inför sommaruppehållet. Hans enkla påminnelse har hjälpt mig att i många stunder fråga mig i sommar: Vad skulle ge mig njutning just nu? Vilket är mitt val utifrån att jag vill njuta så mycket som möjligt?

* Lek! Vad innebär det för dig? Vad är lekfullhet för dig? Hur kan du hitta tillbaka dit? Ibland kanske det är att bygga med lego, att klippa och klistra, att sjunga en sång, att leka i sandlådan, att springa i skogen, att bygga en koja, att spela ett spel, att klä ut dig och spela teater, dansa, att spela musik, att leka med hunden, att starta ett vattenkrig, att krama en vän, att krypa i gräset, att…. ? Om det inte finns några regler kring vad vuxna ska/bör/behöver göra, vad skulle du vilja göra då – som lockar fram lekfullheten och glädjen i dig?

* Lyssna. Vad säger den inre rösten, vad vill bli sagt mellan raderna i dina tankar? Hur låter din stödjande grupp av vänner? Vilka rekommendationer kan andra komma med till dig? Om du bara lyssnar till sådana som bryr sig om dig, vad hör du då? Allra viktigast är såklart din egen röst, magkänslan, intuitionen. Våga höra vad som kommer upp, prova att följa den känslan eller instinkten och se vad som händer. Vi kan träna upp intuitionen och att våga lita på magkänslan genom att just följa de där subtila signalerna, de små budskapen, de som vi ofta ifrågasätter – men vad skulle hända om du faktiskt följer och går den vägen istället för den stora vanliga motorvägen?

Spännande resa du har framför dig! En upptäcktsfärd med dig själv i centrum. Och en möjlighet att komma till större njutning och avspänning i ditt eget liv, utan yttre påverkan eller mängder av redskap och verktyg.

Lovar att fortsättning följer!

Koppla av. Del 2

Hur kopplar man av när man glömt hur man gör? Frågan väcktes tidigare i veckan, och jag följer upp den första delen med fler tankar kring detta.

Lek på stranden och brorsdottern (snart 3 år) fotar tant Wivan

Egentligen har vi alla svar inom oss men ibland behöver vi lite hjälp på traven. En påminnelse helt enkelt. Grunden kring att koppla av är frågan om du vill och vågar släppa efter, släppa taget och slappna av? Kan du ta till dig av stillheten och njutningen i stunden?

Det här är inget som jag tänkt ut eller som kan kan resonera så mycket kring med huvudet – det är något jag lärt mig och som nu plötsligt finns oerhört nära och centralt i mig.

Så sent som denna vecka har jag fattat vad innerlig stillhet och närvaro är. Att ha tillit till att inte något ”ska” eller ”behöver göras”, att när jag släpper mig själv helt fri i tanken så kommer det att ske ändå, utan någon bestämd plan eller schema. För första gången i mitt liv sedan jag var barn har jag kunnat vara ledig och riktigt, riktigt fri. Utan dåligt samvete, skam över att jag inte gör något, strunta i konventionen och göra det som känns härligt. Och vet du? Jag har överlevt! Saker har blivit gjorda, tvätten har blivit vikt, jag har dansat, städat, sovit, läst, njutit och bara funnits till i en salig blandning.

Igår kom några första tankar kring detta med att koppla av. Här är ytterligare några:

* När du är redo: Åk bort några dagar. Eller veckor. Att komma iväg från din hemmiljö och vila eller göra kul grejer på annat ställe gör underverk. Det kan räcka med att byta bostad eller sova över någonstans några nätter. Om du har lust kan Airbnb vara ett bra sätt att hyra in sig på annan ort. Kanske har du vänner, kollegor, släktingar eller kompisar som kan tänka sig att ta emot dig som gäst några dagar eller vill ha lägenheten/huset bebott medan de är bortresta? Det finns många alternativ för att lösa en bortavistelse.

Har du pengar och vill betala lite mer finns det oändliga möjligheter både till boende, spa, retreats, resor och whatnot.

* Känn efter vad som är viktigt för dig. Vad gillar du att göra? Vad älskar du att se på? Hur vill du ha dina dagar? Vilka vill du möta? Hur kan du ta hand om dig på bästa vis? Vad behöver din kropp mest just nu?

Att känna efter, lyssna på vad som är sant för dig är otroligt effektivt när det gäller att må bra och finna vila/avkoppling. Njuta. Vad vill du allra helst just nu?

* Våga vara i det okända. Att känna de obekväma sakerna, se sina mindre sköna tankar eller höra tvivlets röst. Det är ok. Pröva att vara i det, se på det och inse att det är dina gamla tankar och mönster som spökar – inget av det är sant eller behöver vara ditt idag. Du kan välja vem du vill vara och hur du vill ha det, oavsett vad din historia säger eller ditt ”gamla jag” talar om för dig.

Att vara ledig, låta stundens ingivelse styra eller höra vad lusten berättar för dig är ovant och inte något som vi särskilt ofta får credd för eller som belönas i dagens prestationsinriktade samhälle (jo, om vi sådär bildskönt njuter med fötterna på en solstol framför en pool på Facebook). Vi ”duktiga flickor” och ”duktiga pojkar” är ofta helt ovana vid att låta bli att skapa eller göra – därför kan det kännas obekvämt och ovant. Att vara bekväm i det obekväma kräver kanske lite träning. Vågar du börja idag?

Fortsättning följer!

Koppla av. Del 1

Det väcks en fråga till mig när jag pratar med Charlotte efter Joyridefestivalen i förra veckan. Nu har hon bloggat om det. Att hitta stillheten. Hur kopplar man av när man glömt hur man gör?

En orchidékvist och en vinranka. Så enkelt, så vackert.

Häromdagen kom hon med idén att jag skulle blogga om att vila, njuta och koppla av – min historia som ”Duracellkanin” en stor del av livet har lärt mig ett och annat. Så, jag ska se vad som kommer upp när jag funderar lite på det.

Några centrala grejer dyker upp direkt:

* Tillåt dig att varva ner. Låt bli att slänga dig rakt ut i intet/tomheten efter en intensiv period. Jag tror det är smart att sakta ner och varva vila, sömn, arbete/kreativitet och ledig tid om vartannat. Det brukar ta lite tid innan vi faktiskt kan njuta av att vara lediga när det varit hypermycket ett tag. Jämför en tvärnit med en långsam inbromsning. Vilket är skönast?

* Välj att vara på platser som du tycker om, som inspirerar. Kom ut i naturen, om det så bara är för en stunds fika så hjälper naturen oss att återgå till en mer stilla takt. Andningen ändras, intrycken skiftar – det är ett helt annat tempo i naturen än i stan, på nätet och i vår datoriserade del av världen. Eller tillåt dig att sitta på ett café och bara vara, läsa, njuta av en stund i eget sällskap. Stanna inne, hemma – gör ingenting, eller åk till ett shoppingcenter. Var trivs du? I stallet, verkstaden, hemma hos vänner, på krogen?

En promenad utmed stranden

* Tillåt dig att sova ut. Slappna av, släpp pressen och pausa. Kanske kan spikmatta vara något för dig? Eller dans som hjälper kroppen att spänna av. Simning, långsamma promenader, en löptur – vad mår du bra av och känns skönt för att varva ner huvudet och släppa lite på yrvädret?

Fortsättning följer!