Men, vad är det här?

11 Sep

Alltså, det mänskliga sinnet. Eller tankarnas spratt med oss. Dagligen, ofta, otroligt ofta.
Såhär: jag har haft en administrativt utmanande vecka med mycket siffror, banklånsprat, procentsater, telefonsamtal och väldigt mycket tänk. Kroppen kom i andra eller tredje hand och lite av flowet i livslusten och energin har dämpats. Skrev till en vän igår att det är för lite mys och kramar.

image

Mötesbild

Konstaterade också när Anders frågade om mina planer för helgen, att jag ”skulle haft en kram-och-myskompis att bjuda hit”. Anders ska vara bortrest några dagar och det är tomt utan hans kramar och närhet.

Så öppnar sig möjligheten att delta i några olika evenemang i helgen där kramar, beröring och närvaroövningar är del av innehållet. Och när jag funderar eller känner efter så vill jag helst av allt vara hemma! Hur går det ihop? Alltså, logik = noll.

image

Egen morgon med fotbad i hink

När jag skriver det så slås jag av tanken ‘vem sa att livet, eller vi människor, ska vara logiska?’. Nä, just det. Jag får lov att vara dubbel i mitt önskande och i mina tankar, jag får lov att vilja ha närhet och samtidigt egen tid i lugn och ro. Jag får lov att älska att umgås och samtidigt älska att vara själv. Jag får lov.

Vilka möjligheter öppnar jag upp för när jag tillåter mig att vara och tänka precis som jag vill, precis som jag är, just precis nu? Oändliga. Oändliga. Oändliga.

Ger mig själv tillåtelse. Tillåtelse. Tillåter. Tillåter.

3 svar to “Men, vad är det här?”

  1. Jenny Fransson september 12, 2014 den 7:08 f m #

    När den tanken kommer upp när vi bokat en massa saker eller det är inplanerat…att jag vill bara vara hemma, då är det dax och vara det för jag tror att det är kroppen och sinnet som säger stopp! Min man säger det till mig ofta, det Är okej att bara vara! Så låt oss bara vara denna helg och njuta av kanske ensamheten och tystnaden. Det är en konst att vara med en kompis och bara vara, det är lyx. Och kompisen kan vara jag själva!

    • Wivan Sandberg september 12, 2014 den 7:33 f m #

      Så sant Jenny, verkligen sant. Och tack för att du delar dina erfarenheter. Jag har inga svårigheter att vara själv eller att spendera dagar i lugn, men nu liksom ”retade jag upp mig” eller dömde jag min tvetydighet, vilket jag ju kan strunta i. Så jag njuter av det som är, känner vad jag verkligen vill och helt enkelt lyssnar in!

      • Wivan Sandberg september 12, 2014 den 7:36 f m #

        En vän inboxar på Facebook:
        ”Jag tycker det är jätteskillnad på att önska närhet i lugn och stillhet jmf med att ta sig iväg på evenemang med en massa nya människor. Så jag förstår dig.”.
        Och jag inser: Just det! Den skillnaden är ju självklar och jag har bara inte ”sett” eller reflekterat över den. Att vara tillsammans många eller att vara ensam med kanske en eller ett par personer, det är väldigt stor skillnad. Tack för vidgat perspektiv. // Wivan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: