Gamla mönster på repeat

6 Okt

Läser igenom icke publicerade inlägg som jag skrev för några veckor sedan. Brukar inte göra det, utan ibland skriver jag utkast liksom för egen terapi. Just den här gången tänkte jag flera gånger under den dagen ‘idag skulle jag vilja ha en coach som är jag/bli coachad av mig själv’.
När jag nu läser igenom de tre inläggen jag skrev då så inser jag att jag gjorde just det – coachade mig själv.

Här får du läsa ett inlägg från 13 september.

‘Ja, välkomna, gamla mönster och tankar/känslor, ni är tillbaka igen ser jag. Så kul! Det är bra, för då har jag chans att se på er lite noggrannare och välja vad som är bra att behålla och vad som inte längre gagnar mig.

Just nu, denna lördagsförmiddag, sitter jag hemma och har valt att vara just hemma. Det fanns möjlighet för mig att leka loss med alla möjliga spännande workshops och vänner i Malmötrakten i helgen, vilket jag skrev om igår. Och funderade på en hel del igår, eller konstaterade att ‘så trött som jag är denna fredagskväll så vill jag nog vara hemma imorgon’. Samtidigt så fanns tanken att kanske, kanske jag var i ett helt annat läge när jag skulle vakna och då ha möjligheten att ändra mig.

Imorse hade jag helt glömt alla workshoptankarna och vännernas inbjudningar och istället steg jag rakt ut i skogen och gick en skön långpromenad före jag gjorde något annat. Precis vad som kändes skönt och rätt alltså. Sen kom jag på att just det, det var det där roliga som kanske, kanske skulle vara kul att göra idag. Men, när jag känner in och lyssnar efter på mig själv så vill jag helt enkelt ta saker i mitt eget tempo.

Fine. Jag är nöjd. Fridens liljor liksom.
image

Tills. Det på Facebook dyker upp att några vissa speciella personer kommer att delta i ett evenemang där jag haft möjlighet att vara med – och jag säger ‘shit, jag missar det’. Skulle jag kanske kunna hinna? Eller hur skulle jag kunna komma dit i tid? Skulle jag kanske kunna fixa en bil?

Men hallå. Det här är gammalt mönster, gammalt tänk, gammalt skräp. Det bygger på rädsla att missa något kul, att inte vara delaktig, att kanske ska jag sträcka mig över min gräns och energinivå bara för att i alla fall inte ha missat eller glömts bort. Oj, oj, oj! Det här kräver en liten cykeltur in till byn för att smälta. För den är ganska oskön den där gamla tanken.’

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: